Så hamnade Sveriges första Game Boy i Borås - Intervju med Jan Spanedal

Blogg

Slutet av 80-talet och början på 90-talet var något av en guldålder för tv-spel, framför allt här i Sverige där marknaden frodades och så väl unga som gamla anammade den nya spelkulturens underhållning. Hos många var det framför allt ett företag som stod i centrum, och i synnerhet en specifik konsol. Den grå och kantiga konsolen vi kallar NES, Nintendo Entertainment System, som blev en del av det svenska folkhemmet. Här i Skandinavien var det, och är än idag, Bergsala som ansvarade för Nintendos distribution och intresset för Nintendos produkter var enormt. Bergsala startade därför en intresseklubb för Nintendo här i Sverige, kallad Nintendo Videospelklubb. Klubbens syften var framför allt att skapa samhörighet mellan spelare, ge spelsupport via telefon samt verka som en marknadsföringskanal för Bergsala för att kunna informera om kommande spel och tillbehör.

Klubbens hedersmedlem, med medlemsnummer 1, var den folkkäre programledaren Ulf Elfving. Ulf blev något av en ambassadör för Nintendo i Sverige och förekom ofta med en egen spalt i klubbens medlemsblad som skickades hem till alla medlemmar. Våren 1990 dök nummer 13 ner i medlemmarnas brevlådor, och utöver nyheten om att bladet skulle ändra form och istället skulle komma ut som en tidning fortsättningsvis pryddes framsidan av den stora nyheten att klubben nu bestod av 100 000 medlemmar. Medlem nummer 100 000 poserar på bild med Bergsalas Jens Ohlin, och i hans hand håller han bland annat en Game Boy. En av de första i Sverige, då Game Boy inte släpptes här förrän hösten 1990. Killen på bilden är 16 år, hans namn är Jan Spanedal och han är från Borås.

    Jan Spanedal från Borås blev alltså medlem 100 000 i Nintendo Videospelklubb och därmed en av de första i Sverige att äga en Game Boy. Man kan ju undra hur det kändes ändå. Många år har passerat, 29 år för att vara exakt, och nyfikenheten kickar ju in. Till mitt förtret inser jag att historien om Jan verkar ha fallit i glömska efter artikeln i medlemsbladet. Just det här numret saknades också i min samling, fram till Retrospelsmässan nu senast, men tack vare eminente Robert Kreese kom jag över en inscannad version. Spåren var alltså få, men jag slog slag i saken och bestämde mig för att försöka finna Jan för att se vad han gör idag, och för att se om han har mer att berätta. När jag till slut når Jan meddelar han att han gärna ställer upp på en intervju. Så, varsågod Jan. Ordet är ditt.

    Berätta om dig själv!

    Jag är Jan Spanedal. Jag bor nu i ett hus i Spånga med min fru och massor av djur. Vi har honungsbin, katter, hund, hönor och körsbärsräkor. Jag kör just igång Hundbussen – Ett roligare hunddagis. Första hunden börjar nu i månadsskiftet. Det är ett mobilt hunddagis där jag hämtar hundarna hemma på morgonen och på dagarna är vi i skogen och i rastgård. Jag har fortsatt att spela trummor i många band och jag spelar även didgeridoo. Höjdpunkten var när vi spelade på Hultsfred och Arvikafestivalen med bandet Phrank, men det är sedan länge nedlagt. Jag har även spelat i Japan flera gånger med mitt band Marsupium Massacre, men det är också nedlagt nu. Vi får se vad nästa projekt blir. Men att spela tv-spel har alltid varit en röd tråd och nu har jag så många konsoler att det är dags att sälja av lite. De tar så mycket plats och jag har några av de nya miniversionerna av NES och så vidare. Då slipper man sladdar, tillbehör och adaptrar i stora högar.

    Var i Borås bodde du? Och när flyttade du härifrån?

    Jag bodde på Norrby i Borås. Flyttade till Stockholm i 20-årsåldern efter två år på musiklinjen på Billströmska folkhögskolan på Tjörn. Tanken var att bli rockstjärna och flytta till Göteborg, men det blev Stockholm.

    Musikintresset var stort redan då som jag förstår det, men var det även mycket tv-spel?

    Jag spelade mycket tv-spel när jag var liten ja. De första vi hade hemma var Intellivision. Sen hade vi en Spectravideo, dator med teletext. Det var riktigt coolt. Internet i text-tv format fast väldigt långsamt. De fanns radioprogram som sände spel så man kunde spela in på kassett, men de funkade i 1 fall av 100. Men de var roligt! Jag programmerade lite i Basic också, men inga stora grejer.

    Minns nu några spelbutiker i Borås?

    De fanns en radioaffär på Yxhammarsgatan som hade datorer. Där köpte vi spel på kassettband.

     

    ”Jag åkte hem med en hel väska full med spel, och min nya Game Boy fick jag med mig hem direkt”

     

    Så, du blev alltså medlem nummer 100 000 i Nintendo Videospelklubb. Berätta, hur gick det till? Vad fick du göra på Bergsala?

    Jag och pappa fyllde i medlemskapsblanketten och skickade in. Jag kunde inte drömma om att bli medlem nummer 100 000. En dag ringde telefonen och de berättade nyheten. Så jag fick åka till Bergsala, det var häftigt. Jag åkte tåg till Göteborg och de hämtade mig på stationen med bil. Sen fick jag vara där en hel dag och kolla runt. De hade ett rum där de spelade spel hela dagarna samt flera kontor där de svarade på frågor om spel och tipsade om fusk och hur man kom vidare om man fastnat. Jag fick äta kinamat och beställde tre sorters rätter. Sen visade de mig runt på hela företaget. De var hur kul som helst. Jag åkte hem med en hel väska full med spel, och min nya Game Boy fick jag med mig hem direkt. Fick med spel som Tennis, Tetris och Super Mario Land. Jag minns att jag spelade Tetris hela vägen hem. Super Mario Bros 3 till NES fanns inte just då, utan de skickades till mig senare.

    Så förexemplaret av Super Mario Bros 3 som du håller på bilden var bara en teaser? En tom kartong utan spel?

    Ja, så var det. Jag fick faktiskt till och med ringa dom vid ett tillfälle och fråga varför det inte dök upp. Men till slut så kom den. De var någon försening med releasen antagligen.

    Hur reagerade dina vänner när du kom hem med allt detta?

    Jag tog med Game Boy till skolan och en klasskamrat till mig hade kontakter i Hongkong via sin farsa, så han skaffade också en Game Boy före alla andra. Jag var ganska mallig. När jag fick Super Mario Bros. 3 till slut spelade jag det väldigt mycket och klarade det även så småningom. Det spelet blev en riktig favorit.

    Vad hade du mer för spel till NES? Vad var det som gällde?

    Utöver Super Mario Bros. 3 var det framför allt Mega Man 2 som jag minns. Jag klarade även det till slut, det var en höjdare.

    Okej, frågan som jag tror vi alla har i huvudet nu. Har du kvar din Game Boy än idag?

    Jag har tyvärr inte kvar min Game Boy längre, nej. Jag bytte bort den eller sålde. Minns inte riktigt. Det är något jag ångrar idag. Men jag har faktiskt köpt en ny på senare tid, och så sent som i förra helgen köpte jag ett nytt spel på en japanloppis. Allt är på japanska, så jag vet inte vad spelet heter. Men det är ett plattformsspel som liknar Bomberman. Jag spelar gärna Game Boy när jag får tid över. Hellre det istället för att glo på Facebook, så hjärnan får lite gympa.

    Ah, det var så alltså. Typiskt. Den snygga tröjan du har på bilden, gick den samma öde till mötes?

    Ja tyvärr, tröjan har jag inte heller kvar.

    Men kul att höra att spelintresset fortfarande finns där! Mycket retrospel idag då alltså?

    Jag älskar retrospel. Åker ibland till Åkersberga där de har Retrospelbutiken och köper och säljer spel. Sist jag var där sålde jag två Nintendo Wii med massor av spel, och köpte istället Bomberman till Game Boy, en Commodore 64 mini samt en Playstation mini.

    Vad lirar du för spel idag?

    Ett spel jag klarade nyss var Earth BoundSuper Nintendo. Det var coolt och freaky. Annars spelar jag just nu The Elder Scrolls V: SkyrimPlaystation. Det är kul, och jag har knappt spelat hälften. Näst på tur tror jag att det blir ZeldaNintendo Switch. Jag måste bara låta min fru spela klart det så jag kan börja. Annars spelar vi mycket Switch när vi får gäster, och då blir det ofta Super Mario Kart 8. Vi har en mojäng så man kan spela med de gamla handkontrollerna, det är kul.

    Har du några nya spel ser du fram emot?

    Min fru ser fram emot nya Link’s Awakening, och jag ser mest fram emot att börja på Breath of the Wild.

    Slutligen, frågan jag ställer till alla. Vilken spelkaraktär hade du velat träffa IRL? Och vad hade ni hittat på?

    Den var svår! Men tänk att få hoppa in i Super Mario Kart 8 på riktigt och få köra banorna IRL, woohoo! Det skulle ju vara superkul. Jag kanske inte skulle snacka meningen med livet med spelkaraktärerna utan bara tävla och skratta när man får ett rött skal på sig.

    Tack så hemskt mycket för dina svar Jan! Jag önskar dig all lycka och välgång i framtida äventyr, såväl i verkligheten som i spelens värld.

    Ett stort tack också till Andreas Johannesson för hjälp med research och Robert Kreese för inscanning!

    Följ gärna Spelbloggen på Facebook och kommentera där